130131

0kommentarer

Klockan är 15.10 och jag lyssnar på RHCP och för er som inte är insatta så är RHCP en förkortning för Red Hot Chili Peppers.
Kände precis att jag kanske lärde någon något nytt. Fast troligtvis inte eftersom ingen läser denna blogg. Förutom jag själv då. Och jag visste ju redan vad RHCP stod för.
 
Jag gillar musik. Jag gillar musik så pass mycket att jag inte skulle kunna tänka mig en värld utan musik. Men det är jag med stor sannorlikhet inte ensam om.
Jag gillar även andra människor som gillar musik. För gillar de människor jag möter och av någon anledning ska spendera tid med har vi ett samtalsämne. Ibland kan det vara svårt att hitta samtalsämnen och då blir det genast lite pinsamt. Jag är inte det största fanet utav pinsamma tystnader.
Jag gillar även människor som är musikaliskt begåvade. Musikaliska människor imponerar på mig. Jag vet inte om det kan bero på att jag själv är tondöv och har en känsla för takt som en igelkott har en känsla av att leva utan sina taggar. Men jag hade gärna varit musikalisk. Mer än gärna.
Då jag inte är kapabel till att göra musik själv får jag helt enkelt nöja mig med att lyssna på musik som andra människor har skapat. Men det gör jag. Jag nöjer mig med det. Utan problem.
Jag har väldigt bred musiksmak. Jag skulle nästan kunna säga att jag gillar all musik. Men bara nästan. Säger jag att jag gillar all musik så ljuger jag och jag vill inte låta mig själv bygga någonting på lögner.
Men jag har inte svårt för musik. Jag är inte den som lämnar ett partaj för att det spelas ''dålig'' musik. Jag har väldigt svårt att avgöra vad som är dålig musik. Eftersom jag inte är insatt och kan allt om alla musik genrer här i världen så känner jag mig inte heller helt okej med att avgöra vad som är dålig musik och inte.
Även om jag personligen inte väljer att lyssna på musik där sångaren growlar så vill jag inte påstå att det är dålig musik. Det faller inte mig i smaken men det är absolut inte dåligt. Vem är jag att komma och påstå en sådan sak. 
Att growla kan jag tänka mig är väldigt svårt. Jag har aldrig testat det själv men jag kan ändå känna att det inte är det mest enkla sätt att sjunga på.
Jag gillar när människor skickar musik till mig. Jag gillar att människor hittar ett band eller en artist och väljer att dela med sig utav det till mig. Jag gillar när människor skickar musik och säger ''Jag tror att du kommer gilla det här''. Detta hände precis och det är därför jag nämner det. För jag gillar det.
Jag gillar när människor skickar musik till mig som jag aldrig hört tidigare.
Jag gillar när människor skickar musik till mig som jag aldrig hört tidigare och faktiskt tycker om när jag väl hör den.
Jag gillar att ha ett stort musikförråd. Att vara medveten om många olika artister och många olika band gör sannorlikheten större att jag vet om ett band som även någon annan vet om och kanske tycker om. Det kan lätt bli ett samtalsämne. Jag gillar när det finns samtalsämnen. Jag gillar inte pinsamma tystnader.
Hade jag kunnat hade jag velat ha soundtrack i mitt liv.
Jag upplever att situationer och händelser förstärks otroligt mycket när musik är inblandat.
Man använder sig mycket utav det i filmer. Soundtrack och förstärkelser utav känslor via musik. Är det en sorglig scen ska det gärna spelas en lite lugnare låt med en djup text. Är det en lycklig scen ska det gärna spelas en fartfylld låt med feelgood känsla och positiv text. Och så vidare.
Jag fick frågan en gång: Om du fick välja en låt som skulle spelas konstant i ditt huvud, vilken låt skulle det vara då?
Jag kunde inte besvara den frågan. Vad jag minns. Och jag kan än idag inte besvara den frågan. Jag tycker att det scenariot låter fruktansvärt.
 
Hur mycket jag än gillar musik så vet jag: att ha en låt som spelas konstant i mitt huvud skulle göra mig galen.
 
Klockan är nu 15.57 och jag lyssnar på Dune Rats.

Kommentera

Publiceras ej