bristpafantasi.blogg.se

Klockan är 15.10 och jag lyssnar på RHCP och för er som inte är insatta så är RHCP en förkortning för Red Hot Chili Peppers.

Kände precis att jag kanske lärde någon något nytt. Fast troligtvis inte eftersom ingen läser denna blogg. Förutom jag själv då. Och jag visste ju redan vad RHCP stod för.

 

Jag gillar musik. Jag gillar musik så pass mycket att jag inte skulle kunna tänka mig en värld utan musik. Men det är jag med stor sannorlikhet inte ensam om.

Jag gillar även andra människor som gillar musik. För gillar de människor jag möter och av någon anledning ska spendera tid med har vi ett samtalsämne. Ibland kan det vara svårt att hitta samtalsämnen och då blir det genast lite pinsamt. Jag är inte det största fanet utav pinsamma tystnader.

Jag gillar även människor som är musikaliskt begåvade. Musikaliska människor imponerar på mig. Jag vet inte om det kan bero på att jag själv är tondöv och har en känsla för takt som en igelkott har en känsla av att leva utan sina taggar. Men jag hade gärna varit musikalisk. Mer än gärna.

Då jag inte är kapabel till att göra musik själv får jag helt enkelt nöja mig med att lyssna på musik som andra människor har skapat. Men det gör jag. Jag nöjer mig med det. Utan problem.

Jag har väldigt bred musiksmak. Jag skulle nästan kunna säga att jag gillar all musik. Men bara nästan. Säger jag att jag gillar all musik så ljuger jag och jag vill inte låta mig själv bygga någonting på lögner.

Men jag har inte svårt för musik. Jag är inte den som lämnar ett partaj för att det spelas ''dålig'' musik. Jag har väldigt svårt att avgöra vad som är dålig musik. Eftersom jag inte är insatt och kan allt om alla musik genrer här i världen så känner jag mig inte heller helt okej med att avgöra vad som är dålig musik och inte.

Även om jag personligen inte väljer att lyssna på musik där sångaren growlar så vill jag inte påstå att det är dålig musik. Det faller inte mig i smaken men det är absolut inte dåligt. Vem är jag att komma och påstå en sådan sak. 

Att growla kan jag tänka mig är väldigt svårt. Jag har aldrig testat det själv men jag kan ändå känna att det inte är det mest enkla sätt att sjunga på.

Jag gillar när människor skickar musik till mig. Jag gillar att människor hittar ett band eller en artist och väljer att dela med sig utav det till mig. Jag gillar när människor skickar musik och säger ''Jag tror att du kommer gilla det här''. Detta hände precis och det är därför jag nämner det. För jag gillar det.

Jag gillar när människor skickar musik till mig som jag aldrig hört tidigare.

Jag gillar när människor skickar musik till mig som jag aldrig hört tidigare och faktiskt tycker om när jag väl hör den.

Jag gillar att ha ett stort musikförråd. Att vara medveten om många olika artister och många olika band gör sannorlikheten större att jag vet om ett band som även någon annan vet om och kanske tycker om. Det kan lätt bli ett samtalsämne. Jag gillar när det finns samtalsämnen. Jag gillar inte pinsamma tystnader.

Hade jag kunnat hade jag velat ha soundtrack i mitt liv.

Jag upplever att situationer och händelser förstärks otroligt mycket när musik är inblandat.

Man använder sig mycket utav det i filmer. Soundtrack och förstärkelser utav känslor via musik. Är det en sorglig scen ska det gärna spelas en lite lugnare låt med en djup text. Är det en lycklig scen ska det gärna spelas en fartfylld låt med feelgood känsla och positiv text. Och så vidare.

Jag fick frågan en gång: Om du fick välja en låt som skulle spelas konstant i ditt huvud, vilken låt skulle det vara då?

Jag kunde inte besvara den frågan. Vad jag minns. Och jag kan än idag inte besvara den frågan. Jag tycker att det scenariot låter fruktansvärt.

 

Hur mycket jag än gillar musik så vet jag: att ha en låt som spelas konstant i mitt huvud skulle göra mig galen.

 

Klockan är nu 15.57 och jag lyssnar på Dune Rats.

Klockan är just nu 21.13 och jag lyssnar på Fleetwood Mac i mitt rum.

Mitt rum som jag hyr av en 19 år äldre man som jag inte kände eller visste existerade innan jag flyttade hit.

En 19 år äldre man som äter en fralla till frukost.

En fralla som han värmer i ugnen och sedan äter. Väldigt högljutt. Jag har misstagit denna fralla för chips ett par gånger.

Även bakom stängda dörrar hör jag denna fralla krasa. Även bakom stängda dörrar och till och med på min balkong kan jag från vardagsrummet höra chips malas ner.

Jag har misstagit dessa chips för en påse grus många gånger.

Jag som person är väldigt känslig när det kommer till krasande ljud. Ljud som uppstår när någon äter chips eller till exempel knäckebröd.

Jag är så pass känslig att jag kan bli irriterad när jag själv äter chips eller knäckebröd med skinka på. Vilket är väldigt synd då jag gillar både chips och knäckebröd med skinka på.

Jag stör mig inte alltid på det krasande ljudet. Men väldigt ofta så gör jag just det. Stör mig.

Jag stör mig på att den människa som jag bor med äter chips varje dag. Det hade varit okey om det var två gånger i veckan, men inte varje dag.

Jag stör mig på att den människa jag bor med har en annan sexuell läggning än den jag själv har. Och då pratar jag inte om homosexualitet. För om jag ska vara ärlig så gillar jag både bögar och flator. Stjärtgossar och tacoätande kvinnor. Jag pratar om åldersskillnader och hårda tag.

Jag stör mig på att den människa jag bor med bara verkar vara kapabel till att titta på serier som innehåller extremt mycket sexscener. Vilket leder till att jag, under den tiden jag är hemma, måste lyssna på konstant stön.

Jag stör mig på att den människa jag bor med skickar sms och frågar vart jag är och när jag kommer hem när jag är bortrest.

Jag stör mig på att den människa jag bor med skickar ett mail med samma frågor när jag inte svarat på smset, när jag är bortrest.

Jag stör mig på att den människa jag bor med söker upp mig på facebook och skriver ett privat meddelande, där han ställer samma frågor som i smset och mailet, när jag varken svarat på smset eller mailet. När jag är bortrest.

Jag stör mig på att den människa jag bor med gav mig en kram när han kom hem.

Jag stör mig på mig själv som lät det hända och jag stör mig på att jag inte förstår hur det kunde hända.

Men jag ska inte klaga för mycket, för det finns saker jag uppskattar också.

Jag uppskattar att mitt rum har en dörr och jag uppskattar att min dörr har ett lås med en tillhörande nyckel. Jag uppskattar även att jag äger ett par högtalare och även ett par hörlurar som gör ett otroligt bra jobb när det kommer till att stänga ute ljud. Jag uppskattar även att jag i fortsättningen kommer ignorera ovälkomnade kramar. Jag uppskattar även att jag har möjligheten att säga upp detta rum, vilket jag kommer att göra om cirkus 2 dagar.

Men tro mig, det är inte så farligt som det låter.

 

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka: Hur hamnade jag här?

 

Nu är klockan 21.53 och jag lyssnar på Counting Crows.

 

 

Just i detta ögonblick är klockan 20.56 och jag kan inte låta bli att fundera på hur mycket klockan kommer att vara när jag väl publicerar detta inlägg.

Jag ligger i min säng med handsvett och frusna fötter, jag tänker att jag frusit om mina fötter ett tag nu och att jag kanske borde ta på mig ett par strumpor. Kanske till och med ett par raggsockar.

Jag älskar min säng och jag älskar även att påpeka att jag älskar min säng. Nu blir jag osäker på om jag verkligen ska använda uttrycket älskar, men jo, jag tror inte att jag kan beskriva min kärlek till denna underbara skapelse på något annat sätt.

Jag har svårt för att uppge anledningar till varför jag älskar min säng så pass mycket som jag gör. Men jag vet att det inte är för att jag faktiskt har stulit, eller snarare erövrat, den från min kära mor. Jag vet även att det inte är för att jag en gång i tiden blev av med min oskuld i just denna säng.

Att bli av med oskulden är en once in a life time experience och det känns lite smått dystert att jag inte minns någonting utav denna händelse.

Jag minns att jag var 13 år, full på två glas öl, hade mens och att det var min idé.

Men jag får försöka tänka positivt, det hade kunnat vara mycket värre.

Mitt 13 åriga jag tyckte tydligen att det var det perfekta tillfället och jag tänker inte klandra henne för det. Hon var ju bara liten och ovis. Och det måste ju ske någon gång.

 

När jag började skriva detta inlägg trodde jag verkligen inte att det delvis skulle handla om hur jag förlorade min oskuld, men se på fan!

 

Klockan är nu 21.22.